Urk, inget passar för mig längre känner jag.
Allting blir gammalmodigt och jag vill ha nytt hela tiden, vad är det för fel på mig?
Jag vill bara ha mer och mer och mer och mer, man borde inte känna så. Kanske har jag någon sjukdom, jag har nog jag-måste-bara-verkligen-ha-någonting-för-allt-annat-suger-och-jag-tycker-synd-om-mig-själv-för-det-anism. Där har vi det, nu behöver jag bara hitta någon som kan göra ett botemedel så jag kan gå tillbaka till ett normalt stadie.

Jag har haft en riktig skitdag, alla känns dryga och jag får inget annat än skäll från min andra mamma (min broder), jag har pluggat skiten ur mig fast jag har typ tusen saker kvar att göra, jag flagnar i ansiktet så jag ser ut som en jävla orm som blivit doppat i rosa/röd färg, vi har nationella prov imorgon i Matematik A och matte är inte direkt mitt ämne så det är jag ganska stressad över och jag är helt pank.
GAH!

Jag vill bara gå tillbaka till 3årsstadiet där man precis slutat med nappen och fortfarade älskade min NallePhu-ryggsäck. Då jag fortfarande hade långt hår och hade flufftoffsar i röd och rosa färg och fick åka omkring i min vagn som var så 80-tal så det skrek om det.
Då slapp man ta hand om tvätten och åka och handla, då behövde man inte läsa ut två böcker och man slapp djupanalysera huvudkaraktärerna. 



Nu på fredag så åker jag till stockholm och då kommer nog allting bli bra.
Hajdihåj