Förklaringen till att jag inte har skrivit någonting alls på över en månad är för att min farmor, min älskade farmor har dött i cancer. Min farmor var så mycket mer än bara en farmor, hon var min bästa vän och jag älskade/älskar henne så himla mycket. Livet kommer att bli ett stort tomrum utan henne och hon kommer alltid att vara saknad.
Jag skulle kunna vara okej med om hon hade somnat in i sin säng hemma i sitt hus, inne i hennes sovrum men att långsamt tyna bort och dö långsamt, fast i sin egen kropp under ett halvårs tid är fan inte okej och jag hatar verkligen så himla mycket saker som får detta att hända en sådan underbar person som inte skulle göra en levande person illa på något sätt.

Farmor älskade att vara ute i skogen och hon älskade även att hålla på med växter av alla slag. När man kom hem till farmor och farfar så luktade det alltid nybakat och den mysiga farmor-doften satt fast i kläderna när man åkte därifrån och varenda gång man satte sig i bilen för att åka hem så stod hon i fönstret för att vinka av oss.

Hon var positiv till allt och klagade aldrig, hon förstod alltid vad jag menade och kunde trösta en som bäst när det behövdes som mest. Hon var en sådan som kunde skicka roliga vykort bara för att det var skoj, hon ringde mig minst en gång var och varannan dag för att höra hur jag mådde.

Jag har bara jättehärliga minnen av min farmor och har nog aldrig haft en enda dålig minut med henne och det är därför det känns så otroligt sorgligt att just hon var tvungen tas alldeles förtidigt.


Men det jag kommer att sakna mest är nog att se dig i fönstret och vinka av mig när jag åkte ifrån ditt och farfars hus.

Jag saknar dig så himla mycket farmor, vila i frid.