Det skrev min yttepytte till kusin på facebook-chatten och det var då det slog mig. Att jag nu för tillfället faktiskt är, enligt papper, en stockholmare (Anton också för den delen). Jag är folkbokförd i Stockholm, jag bor ju faktiskt här, jag pluggar här, jag storhandlar i Liljeholmen en gång i månaden och jag börjar stressa allt mer för att hinna med tunnelbanan eftersom jag absolut inte kan vänta 2 minuter på den som kommer efteråt.

Stockholmarna är ju något som man drivit med sedan man fick veta att de kallades 08:or. "jeeeevla ståckhåmlaräh, jevla nåll-iotta". Som tur är så har stockholmsdialekten inte slagit till, i stället har jag börjat kommit över östgötskan igen, vilket är för mig helt oförståeligt.

Idag var jag i skolan i 10 min för en individuell genomgång av en referatövning vi gjorde för en tid sedan, efter det så åkte jag och klasskamraten Emil hem till Sarah för klippning och färgning. Emil klippte sig endast men jag både klippte och färgade, äntligen är jag brunett igen! Bilder på't får komma som tidigast i morgon då jag känner mig som ett mumin för tillfället, inte på ett gulligt vis. Men Sarah är grym på klipperier, hon är den som kommer få klippa mig dessa 3 år framåt.

Igår var jag ute och sprang i permafrost, duktiga mig.