Att skicka in klagomål på omvårdnaden eller klaga på att SJ:s tåg kommer 20 minuter för sent och kräva en ny tågbiljett, där är vi inte skygga.

Aftonbladet skrev en artikel i veckan om att folk beter sig så dåligt på tunnelbanan i Stockholm. Männen breder ut sig över två säten, kvinnor lägger handväskor runt sig för att slippa kroppskontakt och ungdomarna har fötter på sätena. Aftonbladet hade då en fråga på sin hemsida som löd: ”Vad stör du dig mest på när du åker kollektivtrafik?” och man kunde klicka i sex olika alternativ. Inget av alternativen var ”Jag stör mig inte på något när jag åker kollektivtrafik”. Där har 56,700 antal röster gjorts. Det är en herrans mycket klaga-på.

Själv klickade jag i ”De som tar upp två säten”.

SvD och DN har skrivit om att svenskarna klagar nästan mest av alla på flygen och flygtiderna. Bara italienarna och fransmännen var värre 2010, enligt rapporter från Konsument Europa. Expressen skriver att svenskarna klagar på sina banker, de låga sparräntorna och de höga chefsbonusarna.

Vi klagar på hur folk beter sig, vi klagar på vården, vi klagar på väntetider, vi klagar på politikerna, vi klagar på reklamavbrotten på tv4, vi klagar på vädret. Vi klagar på att vi klagar.

Men låt oss få klaga då! Ofta hör man att många svenskar tycker det är lite jobbigt att vi är ett sådant torrt och klagofyllt folk. Men svenskarna skulle nog inte klaga om de inte fick ut något av det. Det är något som tillfredsställer den torra, irriterade, koffeinberoende lilla klagotanten inom oss när vi klagar över hur sakta personen framför i kön tar upp sina slantar ur plånboken, ta det på kortet istället!

Vi skulle inte fortsätta klaga om vi inte gillade det. Egentligen är vi en bunt 14-åriga högstadiebarn som bara älskar att ”snacka skit bakom ryggen”. För det är det vi gör. Inte många vågar konfrontera personer öga mot öga men lite klagan över en kopp kaffe eller en arg lapp i tvättstugan känns bra i den svenska klagosjälen. Att hosta fram ett irriterat ”ursäkta” i rulltrappan, sucka ett mummel över den höga musiken från någons hörlurar eller att bli irriterade över att folk pratar lite för högt på museet. Det är det vi gör bäst.

Så låt oss få klaga. Vi behöver inte klaga över att vi klagar, släpp det. Det blir en mindre sak att klaga över.

MVH en vanlig hyresgäst-svensson