Min helg spenderades, där det inte var lika varmt, i Gävle. Jag tog tillfället i akt att hälsa på mina föräldrar samt fira min far i förskott då han fyler år i dag. Grattis din gamle räv!

Där levde jag skogsliv, vilket betyder att det inte finns så många tvkanaler, inga element och man vaknar av att tuppen galer i kapp med vedklyvningsmaskinen. Men jag trivs där. Att vara ute i skogen, inte bara ute i huset där föräldrarna bor, utan att exempelvis promenera i skog och moss är något jag verkligen gillar. Kan vara så att jag gillar det för att jag i princip växt upp i skogen. Nu låter det som att jag är ett totalt fattigmansbarn och sattes i skogen att leka med kottar när mamma och pappa behövde tid för sig själva. Så kanske det var, men det hoppas jag inte. Men jag har alltid befunnit mig där skog funnits och det har varit/ÄR en viktig del i min uppväxt, som också därmed gör det till en viktig del i mitt liv just nu. Jag vet att det låter konstig och att jag kanske försöker vara sjukt djup eller något. Och JA, jag röstade på miljöpartiet i förra valet. Men det handlar faktiskt om att omgivning och natur, kanske spceiellt natur, har en större påverkan på oss än man kan tro.

När jag var liten kunde jag flera olika svamparter, kunna urskilja hur en Asp lät, vilka bär man kunde äta och kunde härma en pärluggla på pricken. Jag älskade att ha gummistövlar och gå ut och plocka svamp när det duggade, och att åka ut på "djurtur" i skymningen och leta efter rådjur eller älg med farmor och farfar var det absolut bästa. För man fick alltid korv med bröd när man kom hem igen, plus att man såg alltid något djur.

När jag var typ tio år gammal kunde jag härma en älg, det kan jag fortfarande. (Kanske är det partytrick?)

Jag försöker inte få fram något, eller det försöker jag väl egentligen, annars skulle jag inte skriva ned allt. Men jag blir bara så glad när alla andra också blir glad av träden, gräset och naturen. Jag myser lite inombords då.

Sedan är det ju skit att vissa vill riva ned träd för att bygga shoppingcenter, men även där finns det gränser på hur långt man kan gå. De i "fuck for forrest" tycker jag, personligen, har gått lite för långt.

Men fan, embrace'a naturen!

MVH mosstroll